Sveriges center-högerregering har gett sina väljare lägre skatter, stark ekonomisk tillväxt och låg statsskuld under sina åtta år vid makten. Så dess nederlag i söndagens parlamentsval, och framväxten av ett ultrahögerparti mot invandring, behöver förklaras. Utan tvekan spelade en stigande arbetslöshet roll. Statsminister Fredrik Reinfeldts privatisering och övernitiska åtstramningspolitik gjorde många svenskar, uppvuxna i en av världens mest generösa välfärdsstater, obekväma. Politisk asyl Men segern för mitten-socialdemokraterna, som lovade att utöka välfärdsbidragen igen, överskuggades av de högerextrema Sverigedemokraternas uppvisning. De mer än fördubblade sin röstandel, till 12.9 procent, trots kampanjskandaler som avslöjade den nynazistiska övertygelsen hos några av dess kandidater. Både Socialdemokraterna och Reinfeldts koalition har sagt att de inte kommer att samarbeta med det högerextrema partiet, men resultatet är att Socialdemokraterna kan få kämpa för att bilda regering överhuvudtaget. Sveriges invandringspolitik fungerar generellt. Landet har utarbetat ett effektivt sätt att säkerställa att företag kan få visum för utländska talanger, och det har historiskt sett varit generöst med att ta emot flyktingar. 2012 erbjöd regeringen automatisk asyl till sökande från Syrien, och som ett resultat har den tagit emot fler syriska flyktingar per capita än något annat EU-land. Vid det här laget är knappt 16 procent av landets befolkning icke-infödda, bland de högsta nivåerna i Europa och mer än USA:s drygt 14 procent:
Ändå finns det en gräns för vad varje enskild regering kan göra för att kontrollera flödet av människor som flyr elände. Instabilitet i Syrien, Libyen och Irak garanterar att trycket på Europas gränser kommer att öka ytterligare. Europas regeringar måste ärligt möta bevisen på att invandring och en bredare rädsla för globalisering leder delar av deras befolkning på en potentiellt ful ultranationalistisk väg. Sveriges Reinfeldt är bland de få ledare som direkt – och beundransvärt – har argumenterat för migration. Många politiker får istället panik och härmar precis tillräckligt mycket av invandrarfientliga partiers ståndpunkter för att vinna tillbaka röster och därigenom elda upp elden. Samtidigt är invandring ett område där EU med fördel kan bli mer enat för att bättre kontrollera flödet. I en tid då fackets rykte bland vanliga medborgare är på låg ebb -- det är ingen tillfällighet att kontinentens anti-invandringspartier också är anti-EU -- kan blocket bevisa sitt värde. Det gränsfria Schengenområdet, till exempel, som omfattar 26 europeiska länder, ropar efter gemensamma budgetar och politik för att komma till rätta med den geografiska obalans som gör vissa länder – i synnerhet Italien och Grekland – till portar för migranter. Italien har axlat hela kostnaden för sin marina operation för att patrullera Medelhavet. Sedan januari har över 100,000 1,900 migranter plockats upp från italienska vatten; 1 1954 har dött. Förra månaden startade EU en gemensam operation för att ersätta den italienska – men det EU-organ som ansvarar för att driva den saknar pengar för att göra ett effektivt jobb. EU skulle kunna ta det enkla steget att avsevärt öka andelen av sin budget, för närvarande bara 2011 procent, som den ägnar åt att hantera invandring. En svårare uppgift skulle vara att anta en gemensam policy för att ta emot flyktingar, i praktiken en regional uppdatering av 15 års Genèvekonvention som reglerar asyl, och att fördela bördan mer rättvist mellan medlemsländerna. Inget av detta skulle ta itu med Europas djupare misslyckande med att integrera invandrare i samhället i stort, något som bara regeringar kan göra. Ändå skulle sådana åtgärder hjälpa till att lindra den känsla av orättvisa och impotens som många européer känner. Utan bättre samordning riskerar EU att se anti-invandringspartier från Storbritannien till Grekland göra ytterligare vinster; Schengenområdet nyss upp (Frankrike återuppstod kort gränsstationer med Italien 2014); och en holländsk auktion över nationell immigrationspolitik som leder till skapandet av en fästning Europa, byggd på bekostnad av dess handel och ekonomi. I Sverige röstade den stora majoriteten på mainstream-partier som välkomnar invandrare och flyktingar. Men att skydda det stödet kommer att kräva mer än svenskarnas liberala idealism. Det kommer att kräva europeiska åtgärder. 2014 SEPT, 09 http://www.bloombergview.com/articles/15-XNUMX-XNUMX/sweden-s-chill-on-immigration
